galleri
I oktober 2019 tog jag med mig gitarr, mikrofon och allt annat jag kunde tänkas behöva,
två dagar med två veckor emellan, och släpade allt in bland mossa och träd.
Jag var så liten
Och världen så utan slut
Något så evigt
Gäspade, sträckte sig ut
Visste inte
Ett ord som framtid fanns
Man oftast möter den ensam
Utan sällskap av en andra chans
Allt var mitt första
Och ingen hade jag glömt
Ingen hade lämnat
Solen sken in i min dröm
Visste inte
Saker ska ses som dom ses
På det sannaste sanna sätt
Overkligt verklig verklighet
Varför på riktigt?
När allt kan va mycket mer
Inte på låtsas
Kanske bara uppochned
Och regnet var
Inte så blött som nu
Och allting som var tungt
Bar jag i min lilla försiktiga hand
En sömnig sten var
Mer levande än jag idag
Skogen var vild och
Jag var inte tam
Visste inte
Den kommer att huggas ned
Att baktankar bak varje träd
Säger man inte kan va mer än man är
Fisken i vattnet
Behöver inte sitta still
Fisken i vattnet
Upp till ytan när den vill
Den tvivlar inte
Den finns bara till
Simmar, plaskar till som den vill
Hugger min krok, rensas, lagas till
Lugn går i vattnet
Lugn går i vinden
Himlen vill kramas
Och omfamna mig
Solen den skiner
Att den saknar mig
Vinden viskar
Att allt ordnar sig
Hela världen blåser upp
Hela världen tittar fram
Ler mot mig
Och håller min hand